Mela

Dagens Fråga
Jag fick ett sms ....
som gjorde jag började tänka massa på det här med vänner ........
Sms.et fortsatte med frågor fram och tillbaka som Vad skulle du göra? 

 Vad skulle du göra för en vän som mår skit?
Sopa hennes glassplitter så hon inte skär sina bara fötter, prata med henne i telefon fast hon själv inte kommer minnas det, hög på piller som hon är, skjutsa henne till psyk eller hålla fast henne när hela hennes kropp skakar av ångest? Våga se alla hennes fula sidor utan att rygga undan?
 
Laga mat och tvinga henne att äta, handla, dra upp henne ur sängen och tvinga in henne i duschen?
Åka en timme med bil för att hålla henne i famnen när hon drunknar i sin jävla ångest och se en film, för att sedan åka en timme igen, hem?
Ligga intill henne i sängen och inte ens ana något innan hon säger det, och då vara den som håller hårt när bröstkorgen hotar sprängas i tusen bitar så kaosvargen kan fly?
 
Skicka sms eller mail eller youtubelänkar och massor av tankar när de som bäst behövs, utan att vara rädd för att trampa på ömma tår? Säga det som verkligen behövs säga, men som kanske många inte vågar?
Vad skulle jag göra för en vän som mår skit?
Jag skulle skriva berätta miljoner sagor, som jag redan skrivit i mitt huvud, tills ångesten tröttnar, jag skulle vinna.

Jag skulle hålla hårt, om hårdhet behövdes. 

Jag skulle sitta i närheten och läsa en bok, om närhet behövdes, men inte mer närhet än så. Jag skulle  ringa,prata eller bara få besked om att allt är okej.
Skriva jättelånga brev, klistra fast bokmärken, glitter och fröpåsar, för att han sade att när han mår dåligt och är ensam så får växter honom att känna sig mindre ensam; de är beroende av honom.
 
 
Jag skulle gå två meter bakom henne hela vägen hem mitt i natten när hon var i sin ångest och inte ville att jag skulle se på henne, jag skulle finnas där ifall hon behövde mig, och för att inget skulle hända.
Jag skulle inte tveka. Jag skulle lyssna om det behövdes och enbart sitta i tystnad om det var så det skulle vara. Jag skulle prata om allt och ingenting, eller bara om det som betyder något. För jag vet att ångest och skit och dåligt mående är så nyckfullt. Ingen människa är den andre lik, alla behöver olika saker.

Vad skulle jag göra för en vän som mår skit? Jag skulle säga att jag finns. Jag finns nu, i morgon och alla andra dagar. På det sättet jag behövs. Om det är för att prata eller inte prata. Och behövs jag inte, så finns jag här ändå. Det är ju det vänner är till för
#1 - Rocky

En vän som alltid finns där utan några som helst motkrav, och som man vet finns i alla lägen är värt mer än vad som går beskriva. Såna vänner är sällsynta och det är så man själv vill vara. Apropå nåt helt annat så vet du att jag börjar undra hur du har det när jag inte ser till dig va? ;) Hoppas jag "ser" dig snart igen :)

Svar: Aaaw va fin du e !! Inte riktigt haft någon ork då jag jobbat hela veckan , så har ärligt varit nästan däckad när jag kommit hem ... Men jag lever ;) Kraaam
Mela