Mela

Vabbruari
Vabbruari har numera gått över till Vabbril.
Vad är det med alla sjukdomar och baciller och blomma under januari och April egentligen ? 
Och som att det inte är nog så har den underbara pollensäsongen börjat tåga in också här.
Jag snörvlar, rosslar och nyser mest hela tiden så fort jag sätter min näsa utanför dörren, TROTS en hel hög med allergimediciner. 

Min kära pollenallergi har bara blivit värre med åren.. 

Väck mig när April/maj är över är ni snälla. 

Jag
skulle egentligen varit och lämnat nya cellprover nu på morgonen, så jag skulle flexa lite från jobbet, men då Lillefot vaknade tiidigt och va varm som en kamin så blev det lite ändrade planer här hemma.
Maken hade arbetsintervju idag, så jag är med Lillefot och sen får maken skynda sig hem och jag dra iväg till jobbet.. Känns att det är måndag morgon ! Allt som kan strula det ska så klart strula idag ... 
I Mina Ögon Är Du Perfekt
Idag efter dagis har vi myst massa.
Vi har legat i soffan och läst en bok och flodhästar, vi har kollar på brandbilar på ipaden, vi har badat ihop och nu ligger han själv i stora sängen och lyssnar på saga.
Flera gånger medans vi donade på här hemma stannade jag upp och blev nästan tårögd när jag tänker på hur fin han är våran Lillefot. Helt perfekt helt enkelt. 

- Look mom, its a airplane !
- Oh no, what happend , firetruck broke ..

Ja, Lillefot älskar engelska.
Han pratar mer engelska än svenska. När vi pratar med honom, på svenska, svarar han på engelska. 
Ibland när vi räknar eller går igenom färgerna så tjatar vi lite extra på honom och då säger han dom både på svenska och sedan engelska. Han har alltså koll på vad det ÄR han pratar om. 

Jag hoppas verkligen att jag nu med detta inlägg inte trampar någon på tårna.
Och skulle jag göra det, ja då ber jag om ursäkt för det är verkligen inte min mening, men samtidigt måste jag få ventilera lite för det grämer mig mer än vad jag erkänner detta.

Dagis har valt att starta en utredning på Lillefot.
Pga hans Engelska, samt att han inte riktigt pratar lika mycket som en " normal " treåring gör, utan enligt specialpedagogen så är han på en 2,5 årings nivå när det kommer till talet. 
Så nu ska Lillefot träffa en logoped, för att reda ut vad det kan vara " för fel " på honom... 

När vi satt där, på mötet, och dom läste upp vad dom hade " observerat " så satte min jobbhjärna igång..
Enligt dom lät det nästan som att allt pekar på Autism, eller någon diagnos, som gör att Lillefot väljer engelska istället. 

Tydligen när han leker, vill han helst leka själv när han är inomhus.
Utomhus lekar han gärna med dom andra barnen.
Sen har han svårt att avsluta leken, han vill fortsätta leka, och då blir han arg.
Ibland när det är stökigt på avdelningen, säger han BYE, vinkar och går in och målar i Atlejen istället en stund, och sen kommer han tillbaka. Han tar alltså en liten timeout. 
Han bråkar aldrig med dom andra barnen, han är väldigt snäll, och dom "kör gärna över honom".

Detta är då våran Lillefot.

Att barn inte vill avsluta lek, brukar inte vara nåt jättekonstigt enligt mig.
Och att man vill ha timeout när man känner det blir för mycket är väl bara ett bra tecken ? Eller ?
Snälla säg om jag har fel för just nu känner jag mig otroligt osäker i min roll som mamma...

Min äldsta har aldrig varit en som pratar särskilt mycket !
Han har varit, och är fortfarande en väldigt tyst kille som alla lärare i alla år försökt få att prata mer. 
Men inte blev det nån utredning där.
Mellan grabben har alltid haft väldigt svårt med namn, han kunde aldrig memorera ett namn, och han va en kille som va överallt, på en och samma gång.. Sjövild alltså!

Tankar som att medicinerna och cellgifterna jag hade i början av graviditeten har gjort något med Lillefot så han har svårigheter snurrar i huvudet hela tiden. Är det mitt fel ?

Sen i andra andetaget vill jag bara säga FUCK YOU, " normalt " är så jävla tråkigt, varför ska man  vara det ?
Jag älskar mina barn till månen och tillbaka hur normala eller Onormala dom än skulle vara.
För i mina ögon är dom helt jävla perfekta även om dom inte faller inom ramarna för vad som e normalt eller inte.. 

Om det nu skulle visa sig att Lillefot har alla diagnoser man bara kan ha, så kommer han vara lika mycket älskad, lika mycket värd och lika underbar som innan. Och det kommer jag påminna han om varje dag !!
 
 
Jag hoppas nu att jag med detta inlägg inte gjort någon arg eller ledsen.
Jag kanske har utryckt mig plumpt eller jävligt klantigt ang något och då ber jag om ursäkt.

Lördag
Att vakna av sig själv, ingen klocka som vrålar att man ska gå upp är en väldigt skön känsla. Även om jag inte sovit direkt så mycket längre så valde kroppen själv att vakna, och jag kände mig relativit utvilad ändå.

Hade en riktig skit kväll igår med vänster höft som liksom vill luxera, men ändå inte, så den är sådär på gränsen hela tiden. Så när man är uppe och går som vanligt så hugger det bara till och benet viker sig helt, och där ligger man, lite som en strandad val och undrar va fan hände ?!?
Så idag rör jag mig i lite långsammare tempo, men det är lite som måste göras ändå, men jag tar det i min takt.

Har varit ute med hundar, bakat frukostbullar, dammsugit, städat kök och badrum samt plockad bland Lillefots leksaker som trots att han har en lekhörna ligger över halva lägenheten nästan.. Varför leka där man har sina leksaker ?!?

Nu sitter jag äntligen med en kopp kaffe i soffan och tänker inte göra mer idag.
Har pratat med I som jag kommer träffa nästa helg och jag längtar verkligen så himla mycket. Det va alldeles för längesedan vi sågs nu. Kan det inte bara vara lördag !
 
Lillefot fyller år i morgon.
3 år.
Idag för tre år sedan va jag inlagd på PrenetalAvdelningen med havandeskapsförgiftning och proppar i benet, och mådde allt annat än bra. Tror det va vid denna tiden precis för tre år sedan dom valde att sätta igång mig, då min kropp va alldeles för trött för att klara av hela graviditeten.. Ja.. Tiden går snabbt. 

Jag hoppas ni alla har en underbar lördag och att ni njuter av helgen.