Mela

Jämtland
Mottagningen är inte den bästa 
Vilket är väldigr skönt, när man vant sig 

Och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle skriva. Men nu har en del hört av sig på Mail så får väl visa att jag lever.

Vi e i Jämtland 
Vi har grillat
Solat
Badat
Åkt kabinbana upp på Åreskutan
Gått över hängbron och besökt dödaFallet
Myst och bara tagit igen oss...

Vi har det väldigt bra helt enkelt.
Blir Östersund i veckan igen och umgås med mamma och vänner några dagar innan vi åker tillbaka till skogen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Lillefot
(null)

Några timmars lek i vattenparken och både mamman och Lillefot är lagom blöta av allt vatten och lite trötta ...

Älskade Unge som du förgyller dagarna ...

Kära Samtid


Min kropp är värd att älskas, förutsatt att den är skapad på hälsosam väg, menar dom. Den mängd kärlek jag har till min kropp ska alltså stå i direkt korrelation till mina hälsosamma val, hur är det tänkt att fungera rent praktisk?

"Oj, där slank en bit choklad ned, bäst att jag sänker dagens självskattningssiffra"? Eller kan det tänkas att egenvärdet höjs i korrelation med uppkastandet av chokladbiten? I sådana fall tror jag mig kunna hävda att jag förstår utspridningen av bulimi bland unga tjejer. 

Häxjakten slutar givetvis inte där, om man ska vara hälsosam för att förtjäna sin egen kärlek (som nu mer är beroende av andra människors godkännande) så måste man träna, äta hälsosamt, vara nikotinfri, våga säga nej till sköljmedel och plastleksaker. Vilket jag inte säger att är orimliga saker att avstå eller göra - men jag menar att det inte är bundet till, eller får begränsa, hur mycket kärlek du har till dig själv.

Man bör också vara medveten om att socker är djävulens glitter på jordklotet och sötningsmedel densammes utspädda säd. Halvfabrikat är den lates synd och alla vet vi vad bibeln säger om lättja. 

Listorna kan göras oändligt långa, vi kontrollerar varandras minsta lilla felsteg ut i absurdum och envisas med att kliva på andra i syfte att höja oss själva. 

Medans denna karusell av dömande vältran pågår och vi patologiserar ALLT vi kommer över, så glömmer vi att det finns riktiga människor där ute, med riktiga hälsoproblem. I en samtid där jag förbjuds från att älska mig själv på grund av en (nåja) chokladbit för mycket, hur ska då "missbrukande Jonathan" göra det?

Med det sagt ska jag gå och sänka en marabou och ta ett glad Prosecco och älska skiten ur mig själv. Puss hej! 

(null)