Mela

Dagens Goda Gärning...
Ja, igår ställde jag upp på en människa jag inte alls känner.
Men ett hjälp via FB förde oss samman helt enkelt.
Hon hade en hund som hade opererats och antagligen fått nån komplikation och kunde nu knappt röra sig.
Så jag packade in henne och hennes hund i bilen och vi åkte till Veterinären.
Många som svarade på hennes " hjälp " sa att hon skulle ta taxi eller bussen, ja det va allt möjligt ..

Fick nu på kvällen ett meddelande på FB där hon tackade så mkt för hjälpen..
Det värmer verkligen hjärtat ...
Och allt gick bra och vovven mådde nu lite bättre.

Varför är vi så rädda att hjälpa varandra, eller människor vi inte direkt känner ?
Jag fick några meddelanden från folk i samma grupp som tyckte det va helt galet att hjälpa någon man inte känner.. Men varför?
Iaf kändes det bra i mitt hjärta att en sån liten sak som skjuts kunde underlätta för någon annan.
 
 
 
 
 
Känsliga själar

Jag känner så oerhört mycket.
Så många känslor som jag inte ens vet namnet på.
Jag är känslig som en fjäder för vinden och det allra minsta kan röra upp de mest främmande känslor.
Jag känner mycket och jag känner stort. Det behöver inte alltid varit något dåligt.
Jag kan tack vare mitt stora känsloliv verkligen uppskatta små saker, små händelser och små drömmar.
Men när känslorna har släpats genom mörker innan de når mig är jag inte riktigt lika glad över att ha känslorna så nära. De blir tunga att bära och uppmanar till tårar, sorg och förtvivlan. Då är det inte lika roligt.
I de stunderna känner jag mig så svag. Svag som inte kan stå emot, som inte kan låta bli att gråta eller som inte klarar av att hålla mig ovan ytan. Jag är svag, jag vill vara stark.

Men så inser jag att styrka inte definieras genom att känna så lite som möjligt.
Att vara stark är inte samma sak som att vara känslolös. Att vara stark innebär att faktiskt känna alla de där jobbiga känslorna och ändå resa sig upp och fortsätta livet. Att torka tårarna om och om igen, att häva sig upp på sina bara armar efter ett fall, att säga: "jag orkar inte" och sedan fortsätta i alla fall. DET är att vara stark.
Att gå igenom helvetet med blicken mot ljuva drömmar.

Alla ni som läser här, oavsett om ni har någon sjukdom eller ej, är starka.
Ni som kämpar, som gråter och ni som känner hopplöshet.
Att ni tar er vidare till morgondagen är en stor bedrift.
Ni är starka, hur mycket känslor ni än känner

Sova eller inte sova ..
Sovit oroligt, om jag ens har sovit, men jag tror det.
Bytte sida i sängen, öppnade fönstret, bytte kuddar, låg nere vid fotändan, jag jag har nog hållt på halva natten med att försöka hitta nån form av bra ställning som inte gjorde ont.
Från 05 låg jag sedan och bara stirrade i taket, höll nästan på att somna men självklart skrek min lilla blåsa att nu va det fan dags att gå upp och kissa..

Vid 08 va jag ute och gick med hundarna.
Det va kallt !
Hade kommit lite snö i natt som nu bara va slask, och halt . Men det va skönt. 

Varför ska det alltid vara sånt meck med sömn ?
Ett tag, när jag hade som värst sömnproblem, landade jag ändå i det hela och accepterade läget, jag stressade inte upp mig. Men nu, får jag panik igen när det klyddar. 
Börjar genast tänka på hur trött jag kommer va nästa dag, hur jobbigt det kommer bli på jobbet, ja osv. 

Men kom igen ! 
Jag är något av ett proffs när det kommer till att klara sig på lite sömn, jag har liksom lärt mig hur man gör. 
Ändå knackar paniken på ovh gör det ännu jävligare. 

Disskuterade med en som jag känner, för hon va så trött, för hon hade bara sovit 7 timmar den natten, hon visste inte hur hon skulle klara av dagen och va rädd att hon skulle somna på jobbet.
7 timmar... Det är juh otroligt mycket !

Jag älskar att sova, verkligen, jag älskar att sova, men jag har väldigt svårt för det. 
Dock har jag mina perioder också när jag kan sova i flera dygn, men då beror det oftast på att jag är sjuk eller att kroppen bråkar lite extra för mig ..

Vad gör DU när du inte kan sova ?