Mela

Bit för bit skapas jag

Starka armar som håller mig hårt och då, där någonstans i den där famnen kan jag känna en uns av ro. Men det måste vara starka armar som håller hårt, pressar mig mot ett varmt bröst, där jag kan få lägga mitt huvud och lyssna på lugnande hjärtslag.

 

Jag blundar och föreställer mig händer, starka händer som smeker min rygg, sakta, mjukt. Men jag behöver lite av den där hårdheten och i min tanke låter jag händerna röra sig uppåt min nacke och en hand tar tag om mitt hår, lindar in det mellan grova fingrar och greppet får mitt huvud att mjukt å försiktigt böjas bakåt och ett par läppar söker min hals. Blottade tänder river försiktigt det känsliga skinnet, ömsom en lekande tunga som rör sig ner mellan mina bröst.

 

I den förnimmelsen kan den där känslan få ro. Men så fort jag öppnar ögonen igen är den tillbaka. Krampande,viner som kalla vindar i mitt bröst. En längtan så stark. En saknad utan slut. Och jag vill gå sönder. Vill falla i bitar och du ska få plocka upp mig och sätta de små skärvorna på plats. Bit för bit skapar du mig på nytt och en ny kropp formas och av dina händer blir jag den jag egentligen vill vara.