Mela

Jämtland
Mottagningen är inte den bästa 
Vilket är väldigr skönt, när man vant sig 

Och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle skriva. Men nu har en del hört av sig på Mail så får väl visa att jag lever.

Vi e i Jämtland 
Vi har grillat
Solat
Badat
Åkt kabinbana upp på Åreskutan
Gått över hängbron och besökt dödaFallet
Myst och bara tagit igen oss...

Vi har det väldigt bra helt enkelt.
Blir Östersund i veckan igen och umgås med mamma och vänner några dagar innan vi åker tillbaka till skogen. 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Liten börjar bli stor
Boxern växer och växer.
8 månader är hon nu.

Jag har tyckt att hon sista veckan varit slö, svår med maten och allmänt off.
Vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den vidriga värmen som tagit oss i ett järngrepp.

Men igår ramlade alla pusselbitarna på plats.
Lilla tjejen är nu en stor hund.
Hon löper.

Så jag förstår att hon tycker det är lite småjobbigt, hon har ju ingen aning om vad som händer 
den den rangliga kroppen just nu. 
 
 
Förra helgen va det Atibox 2018 här i malmö.
500 boxrar som ställdes ut nere på Ribban från hela världen.
Självklart va vi där nere och tittade en sväng också.
Boxerna uppfödare från Italien va här, så vi mötte upp honom också vilket va roligt.
Och extra roligt att han tycker Våran Boxer e så fin, och han e glad att hon hamnat hos oss.
Sånt värmer alltid lite extra.
Ingrid va också här nere i malmö så man fick kramas lite med henne också.
Ev svänger jag in till henne när vi åker till jämtland och tar en fika innan man kör vidare.
Det är ju ändå på vägen, och vi ses alldeles för sällan.. 
 
Men af. tillbaka till boxern.
Hon e lika glad som alltid.
Värmen är ju lite jobbig nu för henne ( är den för dom flesta hundarna ), så det har inte blivit mycket hopp och lek sista veckorna men hon tar ändå det hela med ro och verkar inte ha ont av att vila.
Jag försöker att köra lite noseWork på dagarna med henne, och det behövs inte länge för att hon ska bli trött.
Men jag hoppas det snart vänder och blir lite svalare, både för hennes skull och min egna.
För är lite sugen på att både besöka agilitybanan på Ribban samt lägga lite spår, men i denna värmen funkar det inte riktigt. 
 
Jag borde skämmas
Men jag gör det inte.
För timmarna på dygnet räcker inte riktigt till för mig just nu.
Och inte orken heller för den delen.

Det har varit en del resor med kroppen just nu som tar väldigt mycket av min energi och det 
tar fruktansvärt mycket på humöret också för den delen.

Men tänker inte tråka ut er med det, utan istället tar vi något roligt..
Vet ni vad ?!? 
Om 17 dagar sitter jag på SRF, med goda vänner, rockmusik och alkoholhaltiga drycker.
Om 11 arbetsdagar går jag på en 8 veckor lång semester !
Och SOM jag behöver det.
Så man kan säga att om ca 23 dagar så är vi uppe i vårat hus i Jämtland och mår gott.
Dessa få dagar som e kvar kommer dock kännas som en evighet känns det som nu, men jag
hoppas det rullar på relativt smärtfritt.


 
 
Vera växer så det knakar.
7 månader är hon nu.
Och hon börjar allt bli lite " riktig hund " i kroppen nu.
Inte bara en långbent speta som snubblar omkring.