Mela

Lättar Hjärtat
Detta kan vara för mycket för vissa människor nära mig att läsa, 
men jag måste skriva detta för min läkningsprocess. 

När det är något du har att säga, men det slutar med att du är tyst och skriker på dig själv i ditt eget huvud beklagar varje ögonblick du slösat bort på att fundera på för-och nackdelar av dina ord av dina tidigare handlingar och reaktioner.

Även om du vet i ditt hjärta av hjärtan det var inte ditt fel och det borde aldrig ha hade hänt, men ändå är det fortfarande något som har hänt och drabbat dig .

Alla de tankar som går runt i huvudet de stunder du minns är att du bara försöker att inte fokusera på verkligheten av situationen eftersom det lät dig uppslukas i detta då du inte kan göra det ut levande.

du lämnar verkligheten. inte helt bara delvis,inte riktigt bara som en fluga på väggen,mer som din själ har separerat från er fysiska jaget i försök att skydda sig och i ett sista försök att komma ut på denförvirrade andra sidan.

Det lätt att hålla den från främlingar och vänner men när det kommer till dem som har känt dig hela livet … Berätta för dem och skada dem eller hålla det för mig själv och blotta denna börda på egen hand.
Men det blir för tung vikt av skam och skada, som äter på din själ som fortfarande är i bitar.

Du kämpar och försöker hitta lite normalitet igen men faller handlöst sönder framför alla….

De kan reagera på alla typer av vägar kanske skylla dig, ifrågasätta dig, borsta det under mattan som om det aldrig hänt.
Listan kan göras lång.
Oavsett deras reaktion, läkningsprocessen är en lång och svår väg för alla.

Men den viktigaste personen i denna process kommer alltid att vara du: Ignorera inte dig själv och dina tankar, håll huvudet högt och sluta klandra dig själv. Dölj inte din sjukdom och våga fan inte låta den trycka ner dig och tro att du e mindre värd än vad du är.

Dina problem och dina ärr har ändrats vägen, men i slutet av dagen om du börjar plocka upp dessa bitar och fylla ditt hjärta tillbaka upp igen kommer det finnas en hel människa där som har förändrats för evigt pga dessa erfarenheter..

(null)

Sjuk
Jag är allt annat än fit just nu ..
Febern visar härliga 40.2 och jag kan knappt röra mig ..

Så nu vet ni varför jag är så tyst ..
Jag lever , men är inte alls kaxig vill jag lova. 

Jag hopps ni njuter av att helgen är på ingång iaf , för det är nu fan värda.

Mitt hjärta slår lite extra då dom stora barnen kommer i morgon kväll från Sthlm . Snälla Micke hämtar dom på flyget åt mej !
Bara hoppas jag piggar på mig lite så man kan göra något roligt ..


TalPedagog
Har som vissa nu vet träffat en talpedagog för mina stackars stämband.
Hon gick igenom mina bilder, lite tidigare saker från journalen och sen gick vi igenom övningar som jag ska göra som då ska få mina stämband att slappna av lite.
För just nu är mina stämband som fiolsträngar, och väldigt ärrade vilket man kunde se på bilderna från röntgen. 
Så får att jag inte ska få KRONISK stämbandsförlamning måste jag nu ligga i hårdträning på avslappningsövningarna. Sen ett plus om jag inte skriker, eller viskar heller för just detta sliter väldigt mycket på dom.. ( Så nu vet ni varför jag inte skäller på er längre )
Jag är mycket bättre iaf, fått tillbaka mycket av rösten men den svajjar lite, särskilt när jag varit på jobbet hela dagen, och då känner tom jag nu efterbesöket med pedagogen hur spänt det blir i halsen och enda ner i bröstkorgen.

En remiss är även skickad till lungmottagningen så jag fär träffa nån som återigen går igenom mina astmamediciner för hon tyckte inte riktigt medicineringen va okej, den är ju väldigt hög, vilket jag iof behöver i perioder.

Jag hoppas alla ni mår okej och ni alla slipper influensa och allt va det e för tjaffs som går.
Spännande månader januari och februari.. Nooot !