Mela

SRF
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Bilder säger så otroligt mycket mer än ord . Men sjävklart måste jag ändå skriva någon rad om årets SRF.. 

Vi har gått så mycket så våra fötter grät sista dagen, vi har druckit allt från Prosecco till norsk Hembränt. Vi har sett Judas Priset, iron Maiden, Ozzy, In this moment, The 69 eyes, Stonesour, Tarja och några till..

Har fått träffa människor jag i stort sett bara träffar på SRF, men som ändå betyder så mycket. 

Jag har skrattat så magen krampat och gråtit med en nära vän som jag skulle gå genom eld för..

Nu räknar vi ner till nästa år ..
Vi ses då !!! 


Kära Samtid


Min kropp är värd att älskas, förutsatt att den är skapad på hälsosam väg, menar dom. Den mängd kärlek jag har till min kropp ska alltså stå i direkt korrelation till mina hälsosamma val, hur är det tänkt att fungera rent praktisk?

"Oj, där slank en bit choklad ned, bäst att jag sänker dagens självskattningssiffra"? Eller kan det tänkas att egenvärdet höjs i korrelation med uppkastandet av chokladbiten? I sådana fall tror jag mig kunna hävda att jag förstår utspridningen av bulimi bland unga tjejer. 

Häxjakten slutar givetvis inte där, om man ska vara hälsosam för att förtjäna sin egen kärlek (som nu mer är beroende av andra människors godkännande) så måste man träna, äta hälsosamt, vara nikotinfri, våga säga nej till sköljmedel och plastleksaker. Vilket jag inte säger att är orimliga saker att avstå eller göra - men jag menar att det inte är bundet till, eller får begränsa, hur mycket kärlek du har till dig själv.

Man bör också vara medveten om att socker är djävulens glitter på jordklotet och sötningsmedel densammes utspädda säd. Halvfabrikat är den lates synd och alla vet vi vad bibeln säger om lättja. 

Listorna kan göras oändligt långa, vi kontrollerar varandras minsta lilla felsteg ut i absurdum och envisas med att kliva på andra i syfte att höja oss själva. 

Medans denna karusell av dömande vältran pågår och vi patologiserar ALLT vi kommer över, så glömmer vi att det finns riktiga människor där ute, med riktiga hälsoproblem. I en samtid där jag förbjuds från att älska mig själv på grund av en (nåja) chokladbit för mycket, hur ska då "missbrukande Jonathan" göra det?

Med det sagt ska jag gå och sänka en marabou och ta ett glad Prosecco och älska skiten ur mig själv. Puss hej! 

(null)

Lättar Hjärtat
Detta kan vara för mycket för vissa människor nära mig att läsa, 
men jag måste skriva detta för min läkningsprocess. 

När det är något du har att säga, men det slutar med att du är tyst och skriker på dig själv i ditt eget huvud beklagar varje ögonblick du slösat bort på att fundera på för-och nackdelar av dina ord av dina tidigare handlingar och reaktioner.

Även om du vet i ditt hjärta av hjärtan det var inte ditt fel och det borde aldrig ha hade hänt, men ändå är det fortfarande något som har hänt och drabbat dig .

Alla de tankar som går runt i huvudet de stunder du minns är att du bara försöker att inte fokusera på verkligheten av situationen eftersom det lät dig uppslukas i detta då du inte kan göra det ut levande.

du lämnar verkligheten. inte helt bara delvis,inte riktigt bara som en fluga på väggen,mer som din själ har separerat från er fysiska jaget i försök att skydda sig och i ett sista försök att komma ut på denförvirrade andra sidan.

Det lätt att hålla den från främlingar och vänner men när det kommer till dem som har känt dig hela livet … Berätta för dem och skada dem eller hålla det för mig själv och blotta denna börda på egen hand.
Men det blir för tung vikt av skam och skada, som äter på din själ som fortfarande är i bitar.

Du kämpar och försöker hitta lite normalitet igen men faller handlöst sönder framför alla….

De kan reagera på alla typer av vägar kanske skylla dig, ifrågasätta dig, borsta det under mattan som om det aldrig hänt.
Listan kan göras lång.
Oavsett deras reaktion, läkningsprocessen är en lång och svår väg för alla.

Men den viktigaste personen i denna process kommer alltid att vara du: Ignorera inte dig själv och dina tankar, håll huvudet högt och sluta klandra dig själv. Dölj inte din sjukdom och våga fan inte låta den trycka ner dig och tro att du e mindre värd än vad du är.

Dina problem och dina ärr har ändrats vägen, men i slutet av dagen om du börjar plocka upp dessa bitar och fylla ditt hjärta tillbaka upp igen kommer det finnas en hel människa där som har förändrats för evigt pga dessa erfarenheter..

(null)