Mela

Jag är Så Tacksam
Fick meddelande av en av mina kollegor idag att jag skulle gå ner på parkeringen.
Och vad väntar där, jo en handfull härliga kollegor + brukare med en härlig låda med massa gott..
TILL MIG... !!!
Så nu har jag suttit här hemma och gråtit, sådär riktigt fulgråtit med snor som hänger och dreggel samtidigt som jag hulkar högt.. I kör med Lillefot som är skitförbannad för han ville vara ute och gunga.
Ja, vi är en syn för gudarna kan jag säga.

Stort Tack iaf till mina superfina kollegor som gjorde detta.
Ni anar inte vad det sporrar att bli frisk samtidigt som det värmer väldigt mycket.
TACK !
 
 
 
Hur mår jag nu då ?
Jo jag mår mycket bättre det gör jag.
Maten får jag oftast behålla nu, inte alla gånger men oftast.
Jag mår inte bra, det sticker jag inte under stolen med, men jag mår bättre. 
Sover mycket.
Först sov jag inget, och nu sover jag massa.. Vet inte vilket som e värst egentligen för det är inte
roligt att bara känna att man kan somna överallt fast man sovit 8-10 timmar. Det är en vidrig känsla att vara så trött.. För det känns som man håller på att bli lite galen!

Men iaf. nu är det som det är med allt.
Nu är det sjukskrivning och sen semester, så inget jobb förrens efter sommaren.
Då kommer jag tillbaka, förhoppningsvis piggare och starkare. 
 
 
 
Painsomnia
Människor med kroniska värksjukdomar behöver ofta vila kroppen lite mer än " normalt".. Men många gånger har vi det värst på nätterna !

Vi får " betala" för det vi gjort på dagen , och medicinerna tar inte bort topparna av smärtan som vi får slåss med.
Och vad händer när smärtan är så jävlig att man inte funkar , ja, inte funkar sömnen iaf .. 
Fast vi behöver sömnen så otroligt mycket, så får vi bara lite eller ingen alls ..

Min kropp motarbetar allt nu.
Jag har ramlat idag, för benen inte orkade bära mig. Jag går med en kroniskhuvudvärk som nu dragit sig ner i nacke och axlar.
Mitt bäcken " knastrar " så får jag rör mig, och när det gör det går det som en stöt från underliv hela vägen upp i ryggen.. 
Har svårt att kissa.. Jag behöver kissa, men det går inte !

Jag ligger mest hela tiden.

Korta svängar med hundarna bara ifall jag ramlar igen och sen pga att det gör helt enkelt för ont ! Det gör svin ont rent ut sagt ..

Hjärnan går på högvarv när man ligger och försöker sova ... Alldeles för många tankar som spökar runt och gör att man mår sämre .. 
Grattis Mela , ångest kallas det.. 

Man plöjer serie efter serie.
Räknar sprickor i taket.

Jag gråter . 
Jag är arg.
Jag går igång på alla cylindrar på dom här hemma om dom säger något jag inte tycker passar MIG.
Men det är egentligen inte jag.
Det är den utmattade Mela.. Och hon är ingen bra människa alls ..


(null)

Lättar Hjärtat
Detta kan vara för mycket för vissa människor nära mig att läsa, 
men jag måste skriva detta för min läkningsprocess. 

När det är något du har att säga, men det slutar med att du är tyst och skriker på dig själv i ditt eget huvud beklagar varje ögonblick du slösat bort på att fundera på för-och nackdelar av dina ord av dina tidigare handlingar och reaktioner.

Även om du vet i ditt hjärta av hjärtan det var inte ditt fel och det borde aldrig ha hade hänt, men ändå är det fortfarande något som har hänt och drabbat dig .

Alla de tankar som går runt i huvudet de stunder du minns är att du bara försöker att inte fokusera på verkligheten av situationen eftersom det lät dig uppslukas i detta då du inte kan göra det ut levande.

du lämnar verkligheten. inte helt bara delvis,inte riktigt bara som en fluga på väggen,mer som din själ har separerat från er fysiska jaget i försök att skydda sig och i ett sista försök att komma ut på denförvirrade andra sidan.

Det lätt att hålla den från främlingar och vänner men när det kommer till dem som har känt dig hela livet … Berätta för dem och skada dem eller hålla det för mig själv och blotta denna börda på egen hand.
Men det blir för tung vikt av skam och skada, som äter på din själ som fortfarande är i bitar.

Du kämpar och försöker hitta lite normalitet igen men faller handlöst sönder framför alla….

De kan reagera på alla typer av vägar kanske skylla dig, ifrågasätta dig, borsta det under mattan som om det aldrig hänt.
Listan kan göras lång.
Oavsett deras reaktion, läkningsprocessen är en lång och svår väg för alla.

Men den viktigaste personen i denna process kommer alltid att vara du: Ignorera inte dig själv och dina tankar, håll huvudet högt och sluta klandra dig själv. Dölj inte din sjukdom och våga fan inte låta den trycka ner dig och tro att du e mindre värd än vad du är.

Dina problem och dina ärr har ändrats vägen, men i slutet av dagen om du börjar plocka upp dessa bitar och fylla ditt hjärta tillbaka upp igen kommer det finnas en hel människa där som har förändrats för evigt pga dessa erfarenheter..

(null)