Mela

Kemisk Sömn, eller plocka upp skärvorna av sig själv

Att en känsla kan ställa till så mkt i kropp, knopp, själ och hjärta . Den gnager på insidan av kroppen , suger lusten ur dig och fyller dig med tomhet . 

Och självklart kommer den sällan ensam , när denna härliga känsla har sugit sig fast så kommer rätt snabbt Ångestvargen smygandes och sätter tänderna i det som är kvar , det som inte saknaden fick tag i . 

Dessa två känslor är livsfarliga ihop , dom jobbar snabbt och intensivt med att bryta ner dig , dom nöjer sig inte förräns du ligger dubbelvikt i sängen och gråter i kudden , för att inte väcka den minsta sov sover . 

Hur motar man bort dessa två ” monster ” på bästa sätt ? 

Rider ut stormen och hoppas man kan plocka ihop sig själv innan dagen kastar sitt ljus över det som ligger i trasor på golvet ?

Eller dövar man dom med ångestdämpande mediciner, och kanske får nån timmes knackig kemisk sömn och sen slåss med ” pillerbakisheten” dagen efter ? 

Jag vet inte .. Jag håller mig till kudden helt enkelt , och hoppas på att tårarna tar slut och jag somnar av det …. 

Jag är Så Tacksam
Fick meddelande av en av mina kollegor idag att jag skulle gå ner på parkeringen.
Och vad väntar där, jo en handfull härliga kollegor + brukare med en härlig låda med massa gott..
TILL MIG... !!!
Så nu har jag suttit här hemma och gråtit, sådär riktigt fulgråtit med snor som hänger och dreggel samtidigt som jag hulkar högt.. I kör med Lillefot som är skitförbannad för han ville vara ute och gunga.
Ja, vi är en syn för gudarna kan jag säga.

Stort Tack iaf till mina superfina kollegor som gjorde detta.
Ni anar inte vad det sporrar att bli frisk samtidigt som det värmer väldigt mycket.
TACK !
 
 
 
Hur mår jag nu då ?
Jo jag mår mycket bättre det gör jag.
Maten får jag oftast behålla nu, inte alla gånger men oftast.
Jag mår inte bra, det sticker jag inte under stolen med, men jag mår bättre. 
Sover mycket.
Först sov jag inget, och nu sover jag massa.. Vet inte vilket som e värst egentligen för det är inte
roligt att bara känna att man kan somna överallt fast man sovit 8-10 timmar. Det är en vidrig känsla att vara så trött.. För det känns som man håller på att bli lite galen!

Men iaf. nu är det som det är med allt.
Nu är det sjukskrivning och sen semester, så inget jobb förrens efter sommaren.
Då kommer jag tillbaka, förhoppningsvis piggare och starkare. 
 
 
 
Painsomnia
Människor med kroniska värksjukdomar behöver ofta vila kroppen lite mer än " normalt".. Men många gånger har vi det värst på nätterna !

Vi får " betala" för det vi gjort på dagen , och medicinerna tar inte bort topparna av smärtan som vi får slåss med.
Och vad händer när smärtan är så jävlig att man inte funkar , ja, inte funkar sömnen iaf .. 
Fast vi behöver sömnen så otroligt mycket, så får vi bara lite eller ingen alls ..

Min kropp motarbetar allt nu.
Jag har ramlat idag, för benen inte orkade bära mig. Jag går med en kroniskhuvudvärk som nu dragit sig ner i nacke och axlar.
Mitt bäcken " knastrar " så får jag rör mig, och när det gör det går det som en stöt från underliv hela vägen upp i ryggen.. 
Har svårt att kissa.. Jag behöver kissa, men det går inte !

Jag ligger mest hela tiden.

Korta svängar med hundarna bara ifall jag ramlar igen och sen pga att det gör helt enkelt för ont ! Det gör svin ont rent ut sagt ..

Hjärnan går på högvarv när man ligger och försöker sova ... Alldeles för många tankar som spökar runt och gör att man mår sämre .. 
Grattis Mela , ångest kallas det.. 

Man plöjer serie efter serie.
Räknar sprickor i taket.

Jag gråter . 
Jag är arg.
Jag går igång på alla cylindrar på dom här hemma om dom säger något jag inte tycker passar MIG.
Men det är egentligen inte jag.
Det är den utmattade Mela.. Och hon är ingen bra människa alls ..


(null)